Egentid

Det är som att han inte riktigt vet vad han ska ta sig till när jag kommer hem. Han hoppar och skuttar och kastar sig mot mina ben för att övertyga mig om hur glad han är. Jag får alltid stå och vänta ett tag innan jag kan hälsa på honom annars skulle jag vara överöst med dregel och lyckliga pussar.
Men man blir alltid lika glad också när man kommer hem och någon väntar på en =). Kristoffer brukar väl också bli lite glad men det är långt i från samma sak :).

Nu ska jag jobba.