Vansinnigt mätt
Åhh att jag aldrig lär mig, varje gång jag äter så äter jag mig så förbannat mätt. Spyfärdig när jag väl kom tillbaka till jobbet. Men men, nån gång börjar jag väl lära mig.
Nu är jag iaf less, känner mig trött och hängig och har en sjuk huvudvärk. Tror det beror på headsetet som trycker över öronen + att det går rykten om mögel i ett visst hus man råkar befinna sig i fem dagar i veckan (sex dagar den här för jag har lyckats hoppa på xtrajobb på lördag) , men då klirrar det desto bättre i kassan nästa månad :)
Nä en och en halv timma kvar. Sen hem och umgås med doggeliten.
Låg förövrigt och löste korsord (gammtant som jag är) igår innan jag skulle sova och plötsligt hörde jag ett hest ljud från fönstret. Det lät som en vansinnigt förkyld människa som flåsade "heh... heh... heh...". Trodde först det var Tyson men så började han morra, spände hela kroppen och flög upp med tokskall! Jag livrädd -KRISTOFFER! DET är NÅNTNING i SÄNGEN! (vet inte vars jag fick den idèn ifrån eftersom jag klart och tydligt hörde det utanför fönstret men för några sekunder där blev det ett vilt sprattlande för att ha ihjäl vaddetänvarsomgömdesigdärunder). Kristoffer helt lugn (livrädd inombords jag svär) klev fram till fönstret -Det är en räv Hanna. En fin liten räv som säkert bara fryser.
Så enkelt var det, inga demoner eller skeppsråttor eller skumma gubbar. En liten räv som frös.
