Egentid

Vaknade för en halvtimma sen och låg och tittade ut genom fönstret i vanlig ordning. Solen lyser så idag blir det uteaktiviteter. Var ju iofs redan planerat så men nu är det ännu bättre! Men jag kände paniken komma smygande och visste inte varsifrån den kom... så kom jag på det... jag vet inte vilka som ska komma på bröllopet! Vi hade ju bestämt att det inte skulle bli många överhuvudtaget men så kom jag på att jag har flera släktingar som står mig jättenära som jag inte hade bjudit. Jag beordrade Kristoffer att lägga ner telefonen och prata med MIG om detta, slet åt mig min egen och ringde mamma... skyndade mig att ringa pappa... tassade omkring ute i köket och paniken växte när pappa aldrig svarade... Jag har nu officiellt för morgonen blivit en bridezilla. Jag hoppas detta går över på en kvart för jag känner mig otroligt arg och besviken på Kristoffer just nu bara för att han inte är vaken nog att kunna diskutera med mig (han är vansinnigt morgonvresig) och detta känns inte riktigt sunt.

Paniken kommer sig av att Anna redan håller på med inbjudningskorten och jag tycker redan att det är för många (inte för att jag inte vill ha någon där, jag skulle jättegärna vilja ha alla där utan för att det blir för mycket folk så jag vet inte vars jag ska klämma in alla eller hur vi ska ha råd om vi nu ska bjuda ännu fler för det blir inte bara en till, det blir tio till). Det löser sig kanske...

Nu ska jag göra gofika och sen ska jag ut och ta ut min frustration på trädgården... Varför heter det trädgård? Låter ju som att det bara ska vara massa träd på hela gården... nu ska ja ut och sköta om mina träd... kanske inte ens heter trädgård? Kanske jag som aldrig har fattat det där. Ska ut och ta ut min frrustration på gräsmattan.